För ett år sen dog en av mina bästa vänner på ett väldigt tråkigt sätt. Vi var på läger i Abisko och allt gick som planerat. Träningarna flöt på, vi hade bra gemenskap och skön stämning. 

15 augusti 2012 så väljer jag att köra ett eget pass. Så Jonas och jag skiljs påväg ut i skogen, då syns vi till lunch tänkte jag. Körde mitt pass enligt plan, när jag kommer tillbaka så har inte de andra kommit tillbaka än. Men informationen dom kom med hade jag inte velat höra i något sammanhang. 

 

Finns inget som kan beskriva hur det känns att bli av med en vän, med så mycket hjärta som Jonas. Det jag hoppas är att du har det bra där du är. Så kanske vi syns när jag är klar här.