Har varit lite ofokuserad och omotiverad att skriva något på bloggen efter den 15:e.
Som ni vet så har ju Jonas Larson lämnat oss, har fortfarande inte tagit det till mig helt. Vi hade ju planerat de kommande tävlingarna och prestationerna tillsammans. Kändes som att vi skulle bli gamla ihop och se tillbaka på våra gyllene år. Fast sammtidigt att motivera varandra till ännu bättre resultat.
Först skulle vi vinna BAMM 30 i stor stil för andra året i rad. Sen ner på Sprint SM för att göra bra resultat både jag och han. Skulle fortsätta leverera på Medeldistansen och stafetten.
Och till vintern skulle det bli stor domminans från Bergnäsets i skido. SM tävlingarna var det ju inget snack om att vi skulle ha. Sen skulle jag få vara med tillsammans med Jonas och Joar att vinna stafetten på JVM.
Som han tillsammans med Joar och Markus hade vunnit förra vintern. Tror inte jag har sett han så glad tidigare, att se han komma först ut ur skogen till sista kontrollen. Syntes att han var där han hörde hemma, jag var både glad och besviken. För vi tävlade ju faktiskt mot varandra då, men han delade med sig av glädjen och snart var man över det.
Sen att försöka pressa varandra så mycket att vi skulle kunna platsa i junior landslaget i orientering.
Allt såg så självklart och redan nerskrivet. tills han togs från oss alla. Han hade bidragit till en ständigt bra stämning här i byn och på alla ställen han befann sig. Det tomrum han lämnar efter sig kommer inte fyllas på väldig länge, fast han kommer alltid finnas med oss och ser ner på oss så att vi fortsätter utvecklas.
Jonas efter SM masstart i Östersund.
Vi båda var i riktigt bra form, och tillsammans med Joar, Erik och Gunnar åkte vi upp till Absiko den 14:e för att få teknisk svår orientering. Stämningen kunde ju inte vara bättre, 5 killar som gör vad det tycker bäst om. Att träna och pressa kroppen till ytersta.
Kvällen innan han gick bort var vi och flugfiskade. Han hade tagit med sig ett extra spö och vadarstövlar åt mig. För det var sån han var, tänkte väldigt mycket på alla andra.
Otroligt fiskeförhållanden, vi drog fisk på fisk. Stämingen kunde ju inte vara så mycket bättre, vi tog upp 5 harrar på storleken 30-40 cm +-någon cm.
Sen dagen efter skedde det som man inte kan tro är sant. Var en total chock för oss alla som var där, men även för alla orienterare, skidåkare, släkt, kompisar, eller de som under någon gång lärt känna en av världens bästa kompis, vän, träningskompis och mycket mer.
DM tävlingar i Skellefteå.
Min tid med Jonas känns som att den blev på tok för kort. Alla känner nog samma sak. Jag och Jonas kunde pressa varandra långt för det kändes som när jag såg på han såg jag en del av mig själv. Vi hade ganska lika tänk, och jag började bli lite nervös inför tävlingar vi sprang mot varandra. Han hade ett hjärta och motor som få har.
För jag såg att han hade styrkor som jag inte hade, så jag lärde mig av han. Och jag hoppas att jag lärde han någonting också.
Efter SM prologen i Östersund.
En film som Andreas har klippt ihop, med massa bilder från både mig och andra på skid.
Oavsett vad man gör eller säger så kommer detta inte bli ogjort. Men jag ska försöka stötta de som behöver stöd. Måste försöka finnas för varandra som du fanns för oss.
Att få träffa din släkt och se hur mycket du har betytt för dem var otroligt jobbigt, men skönt att få det som jag redan visste ännu mer bekräftat, att du var omtyckt och älskad och är det fortfarande.
Har inte varit lätt att gå vidare efte du lämnade oss. Men du hade velat att vi skulle fortsätta träna och försöka bli så bra som möjligt.
Sprang både SM sprinten och Backtestet med tankarna på dig. För om inte du hade kunnat gå, hade jag bärt dig. Och nu när du inte kan springa så springer jag åt dig. Ska aldrig glömma dig, och det kommer jag inte göra heller.
Men hoppas att du har funnit någon ro var du nu befinner dig. Du förstår inte hur jobbigt det har varit för oss andra efter du lämnade världen..
Det du skriver i senare delen av inlägget är en bra sammanfattning av det vi nog alla känner. Det overkliga som har skett, det som är för svårt att ta till sig.
Tack Ulrik! För de vackra orden om min fina, fina lillebror. Lider med dig som förlorat din bästa vän o träningskompis! Kram Malin
2012-09-03 @ 16:50:29
Postat av: Per Ögren
Härligt att läsa Ulrik, både tårar och skratt kom. Det känns tungt nu men det bästa sättet att hedra Jonas är att ni fortsätter på den väg ni nörjade tilsammans
2012-09-04 @ 01:13:28
Postat av: Krister Rosendahl
Jättefint skrivet Ulrik, känns fint och läsa det du skriver och jag förstår att ni sporrade varandra och jag är helt övertygad om att ni har lärt av varandra. Jag håller med Per det han skriver att bästa sättet att hedra Jonas är att fortsätta på den väg ni börjat tillsammans och jag vet att Jonas fortsatt kommer att vara en inspiratör bara genom att man tänker på honom,vem han var, hur han var och vad han gav andra.
2012-09-07 @ 16:48:21
Postat av: Sofia Larsson
Väldigt fint skrivet Ulrik, tack! Tårarna rinner. Jag har inte heller fattat detta ännu. Han borde ha fått finnas kvar bland oss så mycket längre. Men bra att du fortsätter att träna å springa å göra det du älskar, det hade han velat som sagt. Lycka till du är en otroligt fin kille! Kramar/ Sofia, Jonas syster
