Då har man gjort sin tävlings premiär på cykel. Detta gjordes i Skellefte och på en bana som var 90 km, enligt de flesta var den ca 1.5 km kortare. 

 

Jag åkte med Peter dit och hem. Hade inga aning om hur eller vad jag skulle göra. Cykla sträckan förstod jag ju att jag skulle göra (smartare än så är jag). 

 

Kom dit anmälde mig, bytte om och tejpade knät. Gör det väll mest för att det har blivit en rutin sen känns det lite bättre mentalt. Uppvärmning är något man knappt gör, känner på cykeln. Pumpar däcken ser till så allt fungerar samt se till att man har någon med proviant med sig. 

 

Starten gick, tempot var väldigt avslappnat kände mest som uppvärminig första kilometern. Kanske är god anda inom cykelvärlden att ta det lite lungt i början i fall någon får problem i starten? 

 

 

 

Man cyklade medsols. Bra backe första milen, sen rätt så många stigningar under hela loppet. Sen lång stigning från Kåge över åsen som man åker över innan man kommer in i skellefte(på e4) fast man tar den på ett lite flackare ställe. 

 

Gjordes en massa småryck då och då. Låg dock alltid med bra och hade inga problem att hänga med. Gick fort ibland sen sänktes tempot. Men man hade inte så hög puls så att man kunde prata med klubbkompisarna hela tiden. Sen blev det ryck för att se vilka som inte orkade hänga med. 

 

Ibland var tempot mer än behagligt och kändes nästan som ett A1 pass! 

 

Fram till Kåge hade vi blivit en tätklunga på ca 15-20 personer. Så det var ju bara köra på, när 10 km skylten kom upp märktes det att det ryckte till i benen på folk, och vid 5 km skylten var det ännu värre. 

 

Kom in på sista rakan i stor klungan, och kan säga att mina ben har inte kännt av den mängden syra som den fick idag på väldigt länge (kanske aldrig tidigare) man satt och gav allt man hade för att ha så hög fart som möjligt. Slutar på en stabil 7:e plats, känns inte alls surt på något sätt. Var enomrt lärorikt att vara med. 

 

Sen mat och dusch innan det bar av hemmåt.